Under den här första riktigt varma helgen i maj körde Team Hi5 söderut för att delta i några olika lopp. Ottarsloppet var på torsdagen i Tierp, det tog teamet ”på vägen” ner till Skövde. Det är ett lite mindre lopp som har växt mycket under de senaste åren. Där körde bara Maria eftersom Viktor inte var helt kry. Kinnekulle blev ett träningspass för att väcka kroppen inför Billingeracet på lördagen som var det stora loppet som ingår i Långloppscupen, och där deltog både Maria, Tomas och Viktor. Allas vår favoritfysiker Viktor hade inte turen på sin sida denna gång, läs hans berättelse här:
Jag hade känningar i halsen när jag åkte söderut för att köra Ottarsloppet och Billingeracet så jag stod över Ottars under torsdagen. Men på fredag började det kännas okej så jag bestämde mig för att köra Billingeracet på lördagen. Vid starten får vi tydliga order från arrangören om att ta det lugnt under masterstarten och att inte försöka ta placeringar eftersom det är en ombyggnation av bron 100 meter efter starten. När vi kommer iväg så känns det som att jag är den enda som följer dessa anvisningar för i vanlig ordning hetsar folk sig fram. Jag hamnar långt bak innan startbacken och får köra om mycket folk innan första stigen, men ligger ändå på tok för långt bak. Jag känner mig dock ganska stark och tar placeringar när tillfälle ges.
Till slut kommer jag ikapp en grupp på banvallen där bland annat min teamkompis Tomas finns. Jag vilar lite men känner ganska snart att detta går för långsamt så jag går upp och drar ganska hårt och lyckas göra gruppen lagom stor så att samarbetet funkar bättre. Strax innan första asfaltspartiet hoppar kedjan in mellan kassetten och kedjestaget och fastnar, jag får kliva av och rycka upp den igen. När jag kommer upp på cykeln har två grupper passerat mig och jag har ingen chans att själv gå ikapp i motvinden på asfalt. Jag slår av på tempot och inväntar gruppen bakom. I denna grupp ligger Martin Johansson från Aktivitus SC och ångar på i bra tempo.
Jag ligger mest på hans hjul resten av loop 1 och början av loop 2. Vi kör ikapp folk lite här och där. En bit in på loop 2 börjar jag få kramp men jag kör på ändå och kan hålla skaplig grundfart. Efter ett antal lerhål har nu kedjan och kassetten blivit riktigt skitiga och fungerar sämre. Med ungefär 3 mil kvar så slutar den övre halvan av kassetten att fungera, kedjan bara rapplar och det går ej att trampa. Inte optimalt på denna bana och dessutom med kramp. Blir passerad av cyklist efter cyklist och tillslut ger jag upp att köra med 20 i kadens och kramp. Jag kliver av cykeln, går uppför backarna och på slätten håller jag knappt styrfart. Upp för sista backen har jag nog sämst tid av alla idag, jag får gå mer än jag kan cykla. Så för mig blev det inget resultat att skriva hem om men jag är ändå positiv efter helgen då jag faktiskt kände mig riktigt stark i början och inte hade några problem rent tekniskt med leriga och bitvis stökiga stigar.