Under klarblå himmel och i tryckande högsommarvärme blev det en minst sagt händelserik tävling för Team Hi5 OIK Race när Mörksuggejakten, långloppscupens femte deltävling, avgjordes i Dalaskogarna runt Rättvik. Det blev både kamp om fina placeringar men också några otäcka krascher.
I slutändan stod Maria Karlberg (fd Carlsson) för teamets bästa placering för dagen när hon, efter att ha fått rejäl vittring på pallen mot slutet av loppet, cyklade in på en stark fjärdeplats i ett mycket välrenommerat startfält. Inte ens ett par vurpor eller ett pysande bakhjul kunde stoppa Maria från att kamma hem nya friska poäng som gör att hon behåller greppet som totalledare av långloppscupen. Hon leder nu på 159 poäng före tvåan Åsa Erlandsson som skuggar bara två poäng bakom. På tredje plats ligger Emmy Thelberg på 130 poäng. På herrsidan var det äntligen Viktor Knutssons dag och fri från tekniskt strul fick han nu tillfälle att visa sin styrka som cyklist. Efter ett fint disponerat lopp kunde han till slut rulla in på teamets snabbaste tid för dagen, tillika en stark 23:e plats i herrar elit. ”Henrikarna” Enberg och Blom hade inte samma flyt. Båda gjorde var sitt ofrivilligt försök att gräva mer eller mindre djupa högfartsfåror i Dalarnas mylla, och rullande lätt blåslagna och uppskrapade in i mål på 23:e respektive 34:e plats. I H30 slutade Tomas Karlberg på en fin 8:e plats efter en felfri körning från start till mål.
I herrarnas totalcup ligger nu Henrik Enberg på 22:a plats med 120 poäng, Henrik Blom på 33:e med 81 poäng och Viktor Knutsson på 51:a med 48 poäng. Jämfört med föregående år, där herrteamet totalt under säsongen lyckades skrapa ihop 135 poäng, är 2018 års säsong ett stort steg framåt för hela teamet. I H30 håller Tomas Karlberg dessutom en fin 15:e plats på 189 poäng bland 130-talet hungriga konkurrenter. Överlägsen totalledare i långloppscupens herrelitklass är Emil Lindgren som med sina fyra av fem möjliga vinster har samlat ihop hela 464 poäng.
Härnäst väntar internationella tävlingar för Maria och Tomas. Detta i form av etapploppet Bike Transalp, en utmaning på sju dagar, 50 mil och 18000 höjdmeter som går av stapeln 15-21/7 i Österrike-Schweitz-Italien (mer om det i ett kommande inlägg). Start alltså om mindre än en vecka! På hemmaplan i Östersund den 21/7 blir det SM i mountainbike för Henrik Blom (beroende på skadeläge) och Henrik Enberg. Dagen därpå (den 22/7) går nästa tävling i långloppscupen, Engebrektsturen i Norberg. Där får vi (om allt klaffar) se Henrik Blom och Viktor på startlinjen. Några hektiska veckor för teamet väntar med andra ord. Spännande fortsättning följer!
Viktor Knutsson ”– Idag kom jag iväg bra i starten och lyckades hitta en lucka i startledet så att jag kunde åka längst fram bakom masterbilen. Tappade några placeringen genom Rättvik men kom in i backen skapligt långt fram. Körde lagom hårt i backen och hängde med vad som senare skulle bli en stor andragrupp bakom allebike trion och Landström. Jag var dock alldeles för osäker utför på de lösa grusvägarna när det var så mycket damm så jag tog det för lugnt vilket gjorde att jag tappade andra gruppen och blev ikappkörd av tredjegruppen med bland andra hemmsonen Viktor Junell i spets. Jag kunde vara med i dragjobbet för att komma ikapp andra gruppen men då jag hamnade sist in på ett viktigt stigparti tappade jag istället. Jag gnetade på i mitt tempo ett par mil och på vägen fångar jag in Enberg som har vurpat. I en backe med ungefär 25km kvar kommer jag äntligen ikapp tredjegruppen igen. Jag känner mig stark så för att undvika att hamna sist in på en stig igen går jag upp och drar. Utefter banan är det helt sjukt mycket folk och jag tror varenda människa skrek ”hejja Viktor!!!” När jag passerade, även fast jag visste att de menade Viktor Junell som låg på mitt hjul var det en häftig känsla. Med cirka en mil kvar känner jag mig fortfarande fräsch men börjar ändå få lite krampkänningar. Detta brukar vara ett typiskt tecken på att jag kört för lite distans på senaste tiden, vilket också stämmer bra in på mig. Hur som helst gör dessa krampkänningar i kombination med att jag är för det utför de lösa grusvägarna att jag tappar gruppen igen. Kör in i ensamt majestät på en godkänd 27e plats. Känns väldigt kul att kunna genomföra en tävling på ett så pass bra sätt och med ett skapligt resultat. Nästa viktiga tävling blir för mig engelbrektsturen vilket är en bana som borde passa mig ganska bra. Ser fram emot det!”
Maria Karlberg ”- För ovanlighetens skull gick masterstarten i skapligt lugnt tempo, och den följande klättringen uppför Vidablick dämpade också hastigheten en del. För mig som är lite av en slow starter passade det bra och jag kom in i loppet på ett bra sätt. Uppe på Vidablick hade jag inte riktigt koll på var jag hade de andra tjejerna, men låg i rygg på Fanny Kjellqvist och det kändes som en bra plats att ligga på. Efter en stund började hon släppa förbi lite väl många cyklister och jag chansade och gick om och fick en liten lucka nästa direkt. Körde på med en bra känsla i kroppen in mot dom flowiga sandstigarna, men där gjorde jag dagens första kullerbytta med framhjulet djupt nerkört i lössanden. Skrapade upp lite på ena benet men var rätt snabbt uppe igen. Fick lite rapporter om att jag låg 5a, det kändes fortsatt bra halvvägs in i loppet och jag kom ifatt Louise Rundqvist som jag fick gå förbi två gånger innan jag lyckades få en lucka, (såg senare att hon klev av loppet strax efter med dålig känsla i kroppen). Nu låg jag alltså 4a och fick rapporter som tydde på att jag tog in på Åsa som låg framför. Med en mil kvar började jag dock bli rejält trött. Gjorde ännu en kullerbytta i lössanden men gnetade på och vid 5km till mål var jag jag i samma klunga som Åsa. Men nu började bakhjulet kränga oroväckande mycket i kurvorna och jag fick genomslag på nästan varenda rot. Stannade till och mycket riktigt har jag tappat en massa luft bak. Fipplar fram en kolsyrepatron men fipplar bort den lika fort, uppenbart att jag måste öva mer på sånt… upp igen och hoppas på det bästa, tappat bort Åsa såklart men nu handlar det bara om att ta mig i mål. Står upp och cyklar hela vägen, låren börjar krampa men det funkar. Undviker rötter och stannar i nästan varje kurva, men oändligt sakta passerar jag kilometerskyltarna en efter en och väl i mål är jag fortfarande på fjärde plats! Superglad över att få vara med på ännu en prisutdelning och jag tar med mig känslan från loppet nu när vi packar om väskorna och drar till Österrike för att köra Trans Alp!”
Henrik Enberg ”- Bra med tidigt i loppet och starten uppför Vidablick passade mig bra. Kom med i ett starkt gäng om ca 10-12 man som jagade efter allebike-gänget. Efter ca 30 km gjorde jag en rejäl krasch i en stenig utförslöpa (fattar inte varför jag inte valde nån av alla sandbackar istället!). Hann inte ta emot mig så höften och huvudet tog största smällen och blev liggande några sekunder innan jag tog mig upp.. många schyssta killar i gruppen som jag var med som ropade och kollade att jag var OK innan de dundrade vidare ? Därifrån till mål blev en lugnare resa och var lite arg på mig själv att jag gick i kull. Gruppen jag låg ihop med hade senare gjort om placering 5-12. Ingen garanti att jag hade varit med där ändå så klart men men nya tag en annan tävling. Glädjer mig istället åt Viktor som fick ett bra och stabilt race! Och åt Maria som fortsätter att leverera ??”
Henrik Blom ”- Med min tredje förkylning inom 2 månader stod jag dumt nog på startlinjen med tanken att än en gång enbart ”rulla igenom” loppet. Ovana ben gjorde det lättare att hålla igen uppför Vidablick vilket resulterade i en placering runt 40 när jag nådde toppen. Efter Krönet på Vidablick hölls tempot uppe så pass i ca 15 km att jag nöjde mig med den position jag hade, men från ca km 18 började jag kunna avancera. Vi var 5 pers som rullade på i tillsammans med en ganska bra fart, tom så pass att bra att vi med 35km kvar av loppet såg andraklungan 20-25 sek framför oss. Då lyckades jag i under ett spårbute, i en snabb, grusig och dammig utförskörning fastna med framhjulet i ett djupt bilspår, medans jag fortsatte. Gick i backen i ungefär 50km/h med höger sida, från huvudet ner till höften. Lyckades efter ett tag resa mig men jag var ordentligt omtumlad och hade väldigt ont, ffa i höger axel, men även vänster armbåge. Ojade mig ganska länge innan jag bestämde mig för att fortsätta. Var då gissningsvis runt placering 120-130. Hasade mig upp på cykeln och började gnetade på så gott jag kunde, men hela kroppen var redigt mörbultad och axeln och armbågen var i sånt skick att jag nästan inte klarade av att cykla stig. Men det blev aningen bättre när jag cyklat 10-15km efter kraschen vilket gjorde att jag fick upp farten ganska hyfsat. Lyckades ta mig i mål och plockade ca 40 placeringar. Väl hemma i Luleå visade röntgen som tur är att jag enbart dragit på mig en stukad nyckelbens/skulderbladsled i kraschen. Väldigt besvärande, men jag borde kunna hoppa på mtb’n snart igen!”
Tomas Karlberg ”– Inledde loppet med att ta mig upp till Vidablick på ett ganska kontrollerat vis, kändes så långt bra och rullade med ganska bra fart nerför i ett stort dammoln. Hamnade i samma klunga som teamkamrat Blom, men nere på platten låg jag typ sist i gruppen och slet för att haka på. Går ju ruggigt fort på grusvägarna, när man efter loppet inser att man hållit över 28 km/h i snitt känns det nästan overkligt snabbt. Efter ca en timme fick jag, som vanligt, en svacka och fick släppa klungan. Var som tur var ett längre stigparti här, så jag lyckades ändå hålla i ok utan att börja bli passerad bakifrån. I en nerförsbacke med mycket löst grus kom jag åter ikapp Blom och en annan åkare, som båda uppenbart hade kraschat rätt rejält. Övervägde ett ögonblick att stanna, men de var lyckligtvis på benen så jag körde på. Fick en mycket tacksam langning av Niklas och började känna att det gick lättare igen. Hade kommit ikapp nån åkare framför och även kommit upp en del åkare bakifrån. I den här gruppen var jag en av de starkare och försökte dra på uppför för att spräcka gruppen. Till slut blev det mer splittrat, fick med mig ett par andra H30-åkare och happyrideprofilen ”Cyklist”, han med guldfärgade cykelbyxor som skrapar färgen av cykelramar till sina extrembyggen. Körde på fram mot sista stigpartiet och sista 7-8 kilometrarna och blir då precis passerade av tre till H30-cyklister. Tänkte att nu fan får jag inte vika ner mig, 6 placeringar på spel! Tar rygg och kör så fort det går, försöker gå om i en liten uppförsbacke men hamnar ute i lös sand och bränner mig lite. Backar tillbaka och försöker återhämta mig, medans en av åkarna i gruppen får en liten lucka framåt. Går jäklans fort och gummibandet är rejält tänjt. Sista två kilometrarna är det jag, ”Cyklist” och en kille till som gör upp. ”Cyklist” (äh, karln heter ju Gustav, tror jag) drar ifrån lite och jag tänker att H30 åkaren (Carl Anden) ska jag i alla fall försöka ta. Han mattas lite mot slutet, så jag går om och spurtar allt jag har och lyckas komma imål som 8:a i H30, 47:a totalt. Helt ok, speciellt med tanke på hur det kändes tidigare i veckan. Nu är det bara hem o ladda om, transalp börjar om en vecka.”
Bilder av Tomas Karlberg, ”Mamma” Knutsson och Niklas Tiger
