[et_pb_section fb_built=”1″ admin_label=”section” _builder_version=”3.0.47″][et_pb_row admin_label=”row” _builder_version=”3.0.48″ background_size=”initial” background_position=”top_left” background_repeat=”repeat”][et_pb_column type=”4_4″ _builder_version=”3.0.47″ parallax=”off” parallax_method=”on”][et_pb_text admin_label=”Text” _builder_version=”3.18.8″ background_size=”initial” background_position=”top_left” background_repeat=”repeat” locked=”off”]
En mycket lyckad helg tillända med ett helt gäng placerade teamåkare och vinst av Maria som kronan på verket i teamets hemmatävling Obbola Challenge MTB. Där stod också Henrik Enberg för en andra plats och Henrik Blom för en fin tredjeplats i herrtävlingen medan Team CKCK/SAIK-cyklisten Johannes Sikström var starkast för dagen och fick ställa sig högst upp. Avgörandet kom de sista 500 m efter en hård fajt i princip hela loppet.
Sol och växlande molnighet, knappa 20 grader, torrt och fint och en herrans massa folk på SCA Arena. Lägg därtill deltagarrekord med råge och en bana som nog aldrig varit i bättre skick så förstår man att det blev ett lyckat arr i Obbola. Ja, det går nog inte att önska sig ett mycket bättre scenario än det lördagen spelade upp. Eller visst, det skulle vara att en av våra herrar fick ställa sig högst upp då, men det är kul och även rätt bra för sporten att fler tar segrar, men det räcka med en 😉
Obbola Challenge kördes i år för åttonde året i rad och har gått från en tävling för de närmast sörjande (första året ca 30 till start) till ett riktigt stort, väloljat och uppskattat arrangemang som satt sig som en traditionell tävling på den norrländska MTB-kartan. Och 2019 års arrangemang blev inget undantag. Hela 280 startande, barn som vuxna, ställde sig under lördagen på startlinjen för att köra något av de fem olika loppen som fanns på menyn. Ett rekord med närmare 90 personer! Fantastiskt kul att så många lockas av att cykla ”riktig” mtb då det inte är någon Cykelvasabana det handlar om. Nä, banan kan egentligen förklaras med ett ord – STIG! Få andra längre lopp har så stor andel stig som Obbola Challenge och dessutom är det mycket stökig stig det handlar om. Stenar, rötter, tvära svängar, broar, stenhällar och klapperstensfält är det åkarna ställs inför. Ett långlopp med XCO-karaktär skulle man kunna beskriva det som.
En utmaning av rang som säkerligen lockar en hel del deltagare som vill testa sina gränser liksom årets nyhet att det i år var seedningslopp för cykelvasan som bidrog till en hel drös också. Dessutom har tävlingen alltid ett prisbord som inte går av för hackor, där tex pallen i tävlingsklass i år premierades med pengavinster på 5 000, 3 000 resp 1 000 kr och alla som genomfört tävlingen finns med i utlottning av presentcheckar, kläder och utrustning av ett värde överstigande 20 000. Prissummor som matchar stora arrangemang söderöver. Något som säkerligen bidrog till att det mesta av norrlandseliten var på plats.
Det stora deltagarantalet gjorde dock att arrangörerna, i samråd med tävlingskommisarien, tog beslutet att sära på starten för tävlingsklass och motion för att inte det skulle bli för mycket trängsel i starten. Något som föll mycket väl ut och som gjorde att fältet sprack upp fint innan det mesta av singletracken tog vid på allvar.
Banan hade inför i år förlängts så att den längsta sträckningen nu var 50-51 km jämfört med tidigare 44 km. En del av förlängningen hittades redan i start när den lilla startloopen som tidigare varit 1,4 km nu mätte 3,4 km och gick längs hela SCA Arenas elljusspår. Tävlingsklass (dam/herr) som startade 2 min före motionsklass satte rejäl fart från start och det var Henrikarna i teamet som tog taktpinnen före Johannes Sikström. Blom kör riktigt hårt i början och startloopen på 3,4 km avverkas på mindre än 6 min.
Vid varvning ut på loop 1 har fältet redan börjat spricka upp och det har bildats mindre grupper. Frontgruppen innehåller 12-13 åkare och inte långt efter, dock med lite avstånd mellan varandra, ligger Maria och Josefina. Maria som kvällen innan fått coachning att försöka hänga med herrarna så långt det går under början av loppet då det finns mycket att vinna på att ligga i rygg under främst loop 1.
Hela första loopen på kring 14 km är relativt lättåkt med grusväg och snälla stigar. Det är ganska mycket action i fronten och det blir ryckigt och hårt. Alla teamåkare och klubbkamrater som tex Mattias Willman, Christer Devall och David Åkesson finns med långt fram i täten. Sista biten inför varvning till loop 2, går på en singletrack som är rätt stökig, brukar dock kunna sära på grupper och så blir fallet även nu. Ut på loop 2 som startar med halva Hi5 XC Trail ligger Enberg i tät, följd av Sikström, Blom, Henriksson, Knutsson, Lidman och Devall. Ett riktigt getingbo för Team CKCK-cyklisten alltså.
Maria som hållit mycket fin fart i rygg på en av grupperna längre bak kommer kommer in till samma varvning med en klar ledning. Några minuter före Josefina som har Anci Bernhardsson, OIK, Sara Forsgren och Jennie Magnusson CK Örnen i hasorna.
Om OCs loop 1 är att betrakta som snabb och lättcyklad så kan man väl säga att loop 2 och 3 är precis tvärt om. Mycket stig, singletrack, stök och bök och även en hel del byggda partier med kurvor och utmaningar. Här kan mindre tekniskt erfarna cyklister få bekänna färg och det är definitivt en fördel att ha kört banan eller de permanenta lederna några gånger tidigare.
En bit in på loop 2 går Sikström upp i täten. Farten har fortsatt varit väldigt hög och de flesta i tätgruppen går på rött. Åkarna turas om lite i täten, främst är det Blom, Sikström och Enberg som kör. Efter ungefär halva loop 2 får Lidman släppa och de är nu bara 5 i täten inför slutet av loop 2. Även Viktor börjar känna av det höga tempot och nere på UV-Crossen tappar han mark samtidigt som ryggen börjar göra riktigt ont. Viktor försöker dock kriga för att ta ikapp de övriga och det kostar på. I slutet av loop 2 måste även han lämna övriga i täten. Sista biten på loop 2 går över ett segment som heter ”Nisses”. En teknisk stig med hällar och rötter. Blom ligger här tvåa i rygg på Johannes men gör ett mindre bra spårval och går omkull. Han blir ett effektivt stopp för övriga teamåkare och Sikström får en lucka och bestämmer sig för att köra.
Med två kilometer kvar stöter Enberg på den sista REJÄLT stökiga stigen. Han får 10-12 sekunder till Sikström som i sin tur har ungefär samma lucka till en krampande Blom men inför sista avslutande tekniska partiet på ”Harpis suffertrail” har Sikström ätit sig ikapp det mesta av Enbergs försprång och ligger nästan i rygg. Uppför backen vid sjön, ca 500 m kvar stöter Johannes och hur mycket Enberg än försöker mobilisera krafter så är det tomt i tanken. En stark Johannes Sikström kan i ensam majestät rulla över mållinjen. Grattis till ett imponernade lopp Johannes!
Enberg rullar i mål som nöjd tvåa då han ändå fått positiva besked om att formen är på väg tilbaka. Blom blir trea, Henriksson fyra, Viktor femma och Lidman sjua medan Tomas efter punkteringen cyklar med sin fru den avslutande delen av loppet. Maria håller ihop bra på sista loopen även om hon känner sig rejält trött. Josefina tappar oturligt nog kedjan och får släppa Sara Forsgren förbi sig men lyckas hålla tredjeplatsen. En mycket lyckad, spännande och trevlig dag på Obbola Challenge.
Nu väntar några intensiva tävlingsveckor i juli med, i tur och ordning, Mörksuggan, SM och Engelbrektsturen på schemat. Det ser vi framemot!
Så här säger gänget själva om tävlingen på hemmaplan;
Maria Karlberg – Hade som tänkt taktik att jag skulle försöka gå med i en snabb klunga första varvet för att sedan få köra mitt egna race varv 2 och 3. Och det blev också precis så, möjligen att jag fick pressa mig väl mycket för att hänga med ”min” klunga första varvet vilket kanske straffade sig lite på slutet då jag var väldigt trött, men det var ändå skön känsla att jag klarade bita mig fast trots att benen var fulla med syra! Varv 2 var roligast och jag hade rätt bra flyt på en jättefin bana, särskilt andra halvan innan sista varvningen. Varv 3 var en seg historia, var riktigt trött i både rygg och ben och det var svårt att motivera mig att trampa fort när jag körde i ingenmansland nästan hela varvet. Tomas som punkat kom ifatt när det var drygt 5 km kvar och vi hade sällskap in i mål, det var väl det enda som var trevligt med dom sista stökiga kilometrarna som kändes längre än någonsin! Nöjd med loppet som helhet, men tycker fortfarande att jag tröttnar väl mycket på slutet av loppen. Nu siktar vi mot Mörksuggejakten nästa helg!
Henrik Enberg – Lite ryckigt tempo loop 1 och väl ute på loop 2 så delades det på vem som låg först tills det att Johannes fick en liten lucka efter ett snabbt gravitationstest av Blom som då låg tvåa i tåget. Luckan täpptes till drygt halvvägs genom loop 3. Krampkänning i båda låren en stund och valde att göra ett ryck med ca 2 km kvar, fick lucka men Johannes körde grymt starkt och segade sig ikapp och om med ca 700 m till mål och jag pallade inte att svara. Kanske skulle jag ha provat att gasa lite tidigare för att få mer stigkörning själv, men oklart om det hade räckt ändå, hatten av till Johannes för stark körning. Ändå nöjd med loppet och 2a platsen. Imponerande arrangemang, banmarkering mm av hemmaklubben! Extra kul med familjen på plats och att få se egna och andra barns cykelglädje i deras lopp!
Henrik Blom – Tog täten i startloopen för att känna på mig själv och samtidigt riva lite i fältet, innan vi skulle ut på starten av loop 1 där den friska vinden låg rakt mot. Efter 4-5 minuter insåg jag att den snoriga näsa jag haft under veckan inte bara var min hypokondri som spelat mig ett spratt. Den metalliska känslan i luftrören och hinten av blodsmak gav mig flashbacks till OC -18.
Skakade av mig de negativa tankarna och bestämde mig för att vara aktiv, köra på och hoppas på att känslan skulle bli bättre.
Efter 30-40 min var den aningen bättre, men något ”pang” dök inte upp. I slutet av loop 2 gick jag in som tvåa bakom Sikström på en av teknikslingorna, där jag lyckades få ett ordentligt framhjulssläpp. Ouppmärksamhet och grus på en häll var en dålig kombo…
Jag klarade mig bra bortsett från en blå axel. Men tiden sprang iväg för mig, Niklas och Enberg då jag och min cykel blockerade vägen effektivt för dem båda. Sikström tog chansen och körde på. Det kändes dock lugnt då vi var tre och det (i mitt huvud) var en hel del grusvägar kvar där vi skulle ha fördel. Men som så ofta hade mitt minne svikit mig…
Det var bara en ordentligare grusväg kvar, och den kom lååångt senare. Tyvärr så pass långt att vi tappade Niklas efter stigarna innan.
Sikström körde starkt, men jag och Enberg gick ifatt på grusvägen och började gå med runt. Jag sänkte farten i mina förningar i förhoppning om att Niklas skulle lyckas ansluta innan nästa stig. Niklas anslöt men fick släppa då Sikström drog på in på nästa stigparti. Han höll bra fart i front tills Enberg stötte förbi med knappt 2 km till mål då. Jag tryckte till för att försöka hänga med, men de flesta muskler i baksida lår (båda) ville mkt hellre kramplåsa sig totalt. Jag bokstavligen parkerade efter den stökiga stigen och fick fokusera på att köra försiktigt sista biten in i mål för att inte bli fast ute i skogen.
Viktor Knutsson – Startloopen går skapligt fort men inte hårdare än att vi är ett ganska stort gäng som går ut på loop 1. Körningen blir verkligen high chaparall med väldigt dåligt samarbete och ojämn fart. Jag blev less på det ryckiga tempot och attackerar efter fornstigen, jag får lucka och precis innan första tekniska stigen kommer de som sedan ska bilda tätgrupp ikapp mig. Dessa är Johannes Sikström, Henrik Blom, Henrik Enberg, Niklas Henriksson och jag. På stigarna tappar jag lite luckor här och där vilket tär på krafterna. Känner mig ändå okej tills det börjar göra ont i ryggen en bit in på loop 2. På UV Crossbanan gör jag ett par dåliga kurvor så att jag tappar tätgruppen sakta men säkert. Har svårt att ta i ordentligt för att ryggen är så sliten och det släpper inte. Under sista loopen som också är den stökigaste gör den ömmande ryggen att jag måste köra i lägre tempo och tidsavståndet mot täten rinner iväg, men även en bra dag hade jag inte kunnat ro på pallen de är helt enkelt bättre än mig på stökig stig. Nu ser jag fram emot Mörksuggejakten, Engelbrektsturen och Finnmarksturen/XCM SM som är dom tävlingarna jag verkligen vill prestera på då de är de nationella tävlingar som passar mig riktigt bra.
Tomas Karlberg – Hänger med ganska ok den första lättåkta biten på loop ett, men har uppenbarligen inte någon bra form för så fort det blir stig har jag svårt att växla tempo och får sakta men säkert se täten glida ifrån. Gnetar på och har inte gett upp helt på en stark avslutning, även om kroppen inte riktigt vill. Men en bit in på loop 2 får jag bakhjulspunka och hålet är för stort för att täta. Typiskt nog på en myggrik myr, så det blir till att dansa runt bäst det går för att undvika att bli uppäten och samtidigt peta i en slang i hjulet. Luften gick väl även ur mig, punkafixet tog rätt mycket tid och jag gav mer eller mindre upp racet här. Tänkte att jag åker ifatt Maria och rullar med henne in i mål, och så blev det. Söker lite frustrerat vidare efter bättre form, får se om jag hittar den på Mörksuggan nästa helg!
Niklas Henriksson – Gick på rätt bra i starten men kändes väl stabilt rätt länge, försöker köra smart och lite taktiskt mot de andra teamen.. Svårt att skapa något detta lopp då det fort blir ojämn farthållning och osämja i klungan. Banan är väl den som passar mig sämst egentligen och jag fick slita bakom Enberg, Blom och Sikström sista loopen … Jag tappar innan grusvägssträckan men lyckas jobba mig ikapp, väl inne i skogen igen är det godnatt för rygg och ben! Tog mig i mål med ett bra pass och förhoppningsvis får man till det mycket bättre kommande helg på suggan!
Johan Lidman –Hade en bra känsla inför loppet och jag kände mig peppad inför hemmatävlingen!
Kände mig pigg och kroppen svarade bra första timmen innan ryggkramper kröp sig på och jag inte kunde ligga på lika hårt som jag ville. Har haft problem med detta alla tävlingar hittills i år och försöker hitta en lösning! Gjorde även en väldigt klantig felkörning och körde omkull i samma veva och tappade en placering. Tog mig i mål på en sjunde plats. Bara ligga i och träna för att bygga upp bättre styrka och syreupptag så att man kan vara med och leka längre fram i fältet i framtiden?
Josefina Wikberg – Dessvärre lika illa som befarat. Känner direkt ute på elljusspåret att kroppen och framförallt benen inte är med mig i dag. Frustrerande att inte kunna öka tempot och trycka till och det skulle inte bli bättre längst vägen. Försöker tänka att det blir ett bra träningspass och att jag behöver sådana och trampar runt banan. Superfin bana och ett kanonarrangemang har redan börjat tänka nästa år …
Mer info om Obbola Challenge finns på klubbens hemsida.
[/et_pb_text][/et_pb_column][/et_pb_row][/et_pb_section]
