Årets andra deltävling i Långloppscupen gick av stapeln den gågna helgen. Lida loop är en av de mesta och bästa deltävlingarna och även en av de mer krävande. Denna upplaga var det Johannes och Eva som ställde sig på start.
Och det blev riktigt lyckat för dem båda två. Johannes krigade till sig en toppenfin tiondeplacering och Eva klämde till med en grymt härlig podiumplacering när hon spurtade in på en fjärdeplats efter de 65 kilometrarna. Riktigt, riktigt roligt och det var två lyckliga, om än rejält trötta, teamkamrater som åkte norrut efter tävlingen.
Så här säger de själva om dagen/racet.
Eva; –
Johannes;
– Kom trots fålla 2 och ingen uppvärmning iväg bra om kunde rätt kontrollerad vara med topp 15 uppe på toppen av startbacken. Adrenalin troligen för det var ändå kring 800 watt i 25 sekunder. Sen gick det lite ”lugnt” några hundra meter där man liksom fick rulla igång kroppen, det var skönt. Där de börja bränna är de korta, typ 10-20 sekunders, backar som sedan avlöser varandra. Dragspel och så gör att man får klippa till rejält för att vara med och sedan även få upp farten igen och komma in på hjul. Det var någon sådan jag verkligen led i ett par minuter efter för att återhämta mig. var med i tätgruppen och som bäst låg jag 7:a i klungan men då tänkte jag att detta blir för vilt. Gick rätt fort att jag hamnat åter ned mot 10-15e.
Slet riktigt hårt och det började bli sådär att man ligger 3 meter bakom den framför men inte riktigt kommer ikapp, men man orkar inte kicka upp i rygg heller. Efter 35 minuter ungefär så gick snöret av och vi blev 4 åkare (Ringvall, Midelf, Öijer och jag) som bildade andragrupp. Följdes en stund men gick lite sakta kände jag i skogen, och vi blev också ikappkörda av några starka bakifrån. Det passade mig perfekt för nu fick jag med mig 2 starka åkare (Joel Karlsson och Öijer) där vi alla 3 hjälptes åt och höll tryck.
Vi följdes sedan resten av loppet och fångade även upp ytterligare en åkare. På 3:e loopen fick Öijer släppa och vi var 3 kvar. Det kändes rätt jämnt mellan oss alla fick som slita för att hålla tempot, i alla fall jag! Brottades mentalt med att bli nöjd med att komma sista i gruppen utan slåss in mot mål. sista 30 minuter så högg kramperna när jag ställer mig upp. Det blir inga attacker in mot mål utan det är högt jämnt tempo bara. Jag leder in i backen på upploppet men kan inte riktigt hålla trycket i marken hjulet studsar och gräver i det lösa underlaget och Joel kan trycka sig förbi. Rullar in som 10:a och fick verkligen ta ut mig dels inledningen givetvis men sedan tufft tempo hela Loop 3 mer eller mindre. Kul race och nu får jag äntligen stå i Fålla 1 nästa gång 🙂