[et_pb_section fb_built=”1″ _builder_version=”3.0.47″][et_pb_row _builder_version=”3.0.48″ background_size=”initial” background_position=”top_left” background_repeat=”repeat”][et_pb_column type=”4_4″ _builder_version=”3.0.47″ parallax=”off” parallax_method=”on”][et_pb_text _builder_version=”3.0.74″ background_size=”initial” background_position=”top_left” background_repeat=”repeat”]
Henrik Enberg är av den gamla skolan när det gäller träning. Då kan han sitta på sin gamla monark i källaren, kolla rakt in i väggen och lyssna på musik. ”Ingen garmin, ingen wattgrej. Old-school träning helt enkelt”.
Kulturbageriet har blivit det sedvanliga stället för cykelintervjuer.
Henrik Enberg har nyss fyllt 37 år när vi träffas på Kulturbageriet i Umeå en februariförmiddag. Skulle jag intervjuat honom för 27 år sedan så hade lille Henrik inte trott att han fortfarande skulle hålla på: ”När jag var 10 fanns det inga elitcyklister över 30”, berättar Henrik, som redan då hade börjat tävla i både motcross och mountainbike. ”Vid 19 lade jag av och tog igen lite tonårsglamour. Sen vid 27 började jag träna multisport, cykla, paddla och springa. Men när vi fick vårt andra barn slutade jag med multisporten, både av tidsmässiga skäl och för att fortsätta med den roligaste av sporterna: cykel.
Han kunde bara inte låta bli
Kan du berätta lite kring varför du bestämde dig för att vara med i Team Hi5?
Det har alltid legat mig så varmt om hjärtat med mountainbike som sport och motionsform. När det skulle bli en satsning med Team Hi5 ville jag verkligen vara en del av det, jag kunde bara inte låta bli. Och vi har en speciell laganda i teamet. Ta bara de gemensamma resorna till de olika loppen. Vi äter tillsammans, sover ibland tillsammans, allt som ett lag. Jag hoppas det blir fler tillfällen att åka hela teamet i år. Nu när vi är så många kommer man ju alltid ha med någon, det uppskattar jag.
Nu går vi in i teamtes tredje säsong. Finns det något du tycker du har förbättrat?
Till den här säsongen har jag blivit mer uthållig och kan förhoppningsvis klara av slutet av loppen bättre. Det är i alla fall vad jag har försökt att göra. Det är ju utmaningen med den här sporten att det är ett så långt uppehåll och man måste vänta tills man ser frukterna av sin träning. För första gången kör jag nu också efter ett träningsprogram, vilket jag inte gjort sedan tonåren. Jag har tagit hjälp av en tjej som kallas Silver-Emma, också från Sollefteå med träningsschemat som jag nu kör under vintern. På sommaren är min träning mer anpassad efter tävlingar och form, arbete och familj. Då går jag mer på feeling så det känns rätt. Är det till exempel en tävling på helgen så kör jag lugnare pass i början av veckan därpå och stoppar in några fartpass i slutet.
Vilka egenskaper har den perfekta cykelteamkollegan?
Som de vanliga egenskaperna om en människa man tycker om: ödmjuk, lyhörd och uppmuntrande. Bästa förnamnet är ju Henrik då.
Bästa teamkollegor: Henrik Enberg och Henrik Blom.
Vad tänker du på när du cyklar?
På allt verkligen! Det är min friplats, jag rensar tankarna, tänker på livet generellt, familjen… Sen blir det under ett träningspass ofta så att jag tänker in mig i tävlingsmiljön och -situationer. Helt plötsligt måste jag kanske under ett distanspass lägga band på mig själv för att simuleringen i huvudet blir så verklig. Det är även bra mental förberedelse!
Och vad har du i lurarna då?
Mina barndomsfavoriter Smashing Pumpkins återkommer alltid. Annars kan det vara allt från Radiohead till Avicii och Deep Purple. Jag har ingen speciell träningsspellista utan känner efter vad jag är sugen på just då och slår på.
Och har du någon ritual du brukar göra före varje tävling?
Jag brukar alltid innan start tänka på var jag är uppväxt, det finns många platser med särskilda minnen. Så jag tar ett djupt andetag, tänker tillbaka på det och hittar lugn och trygghet.
Vad har du lärt dig av att cykla som även hjälper dig i andra situationer i livet?
Jag bryter väldigt sällan en tävling. Så är det i vardagen också. Har jag gett mig in på något så fullföljer jag det. Jag krigar på. Jag har lärt mig att aldrig ge upp. Och det är också en viktig egenskap i laget, händer det någonting tidigt i en tävling: svälj det, tagga till och kör på. Rätt vad det är så händer det de andra något också och så kommer du ikapp.
Vad har du i din träningsväska?
Jag har inga packningslistor. Jag lägger ner allt i samma väska och tar med mig det jag ska ha och sen är det bra. Inga extragrejer. De som känner mig, t.ex. Blom kan vittna. Han har ordning och reda!
Gillar du även att meka med cykeln eller lämnar du in den?
Jag älskar att meka med min cykel! Jag kan till och med meka med den när det inte behövs, jag går ut och kollar när jag har tråkigt, pumpar däcken, smörjer kedjan. Jag är en riktig by-the-book-kille när det gäller sånt. Min viktigaste cykelpryl är Swat-kit:et som finns på min cykel. Den är lite av en överlevnadssgrej på tävlingar och den är alltid med på träning också.
Vilken är din favoritsträcka?
Det kanske håller på att förändras: För några år sen hade jag sagt en kort sträcka med mycket upp och ner. Nu håller jag på att omstrukturera mig och gillar mer långlopp. I år ser jag mest fram emot Andalucia Bike Race i Spanien. Och sen Långa Lugnet! Jag tävlar helst när det regnar och är jävligt. Så sommaren 2018 var ju katastrof på det sättet. En styrka jag har är att peppa igång mig själv, så jag hoppas på en riktig grisig bana!
Och vad anser du vara den viktigaste tävlingen du har kört?
Det är två 2 som jag har starka minnen av, trots att jag inte fullföljde:
– Världscup i Tyskland när jag var 18. Jag bröt och det gjorde också 90% av de andra svenskarna. Det var första tävlingen på året och vi blev nog förskräckta.
– För-vm i Åre 1999: jag körde på dispens i juniorklassen. Det är ett starkt tävlingsminne, för mig kändes det stort att få tävla med ”de stora”.
Henriks landslagsdebut skapade rubriker.
Om du kunde ändra en sak med cykeltävlings-Sverige, vad skulle det vara?
Det finns jättemånga tävlingsklasser, Herrar Elit, Herrar 30, 40 osv. Det kan bli lite skevt för utomstående att veta vad de olika placeringarna egentligen betyder. Så färre klasser vore en bra förenkling och kanske får fler intresserade av sporten.
Apropå det, vilka skulle du säga är vanliga nybörjarmisstag eller missförstånd kring cykling?
Inom vår form av tävlande med långlopp: för mycket luft i däckena.Och att man har någon slags bild av att man måste ha en jättebra (läs: dyr) cykel. Det räcker bra med en specialized! 😉
Överhuvudtaget verkar många tro att det är dyrt och man måste ha så mycket grejer. Huvudsaken är en instegscykel som är värd att kallas för det. Och en hjälm! Och sen är det bara att börja träna och köra.
Har du några tips för nybörjaren?
Ta dig tid att träna teknik, det har du mycket att vinna på. Massa mil på grusväg och asfalt är bra, men du behöver inte lägga så mycket tid på sånt om du behärskar cykeln i olika miljöer.
En cyklist av den gamla skolan: Henrik Enberg.
Henriks bästa cykelminnen
Medaljer: I mina ungdomsår var jag ganska framgångsrik och i ropet. Jag var med i juniorlandslaget, och kammade hem medaljer i ungdoms-SM.
Cyklar: Jag har haft många cyklar men en jag särskild kommer ihåg var en fransk cykel av märket SUNN. Den var svart, väldigt unik och lite åtråvärd på den tiden. Jag fick dessutom cykla i deras Sverige-team tillsammans med Gustaf Larsson som tog OS-silver i tempo på landsväg.
2018: Vinna Obbola Challenge! Det var jättekul att få vinna på hemmaplan för Hi5-teamet i Obbola, när alla andra var där.
Henriks nyarslöfte 2019: Träna mindre, men jag väntar med det till nästa år istället…
[/et_pb_text][/et_pb_column][/et_pb_row][/et_pb_section]
Intressant läsning, tack för det!