En mycket lyckad helg tillända med ett bra deltagarantal (för att vara 2022) och vinst för Johannes som kronan på verket i teamets hemmatävling Obbola Challenge MTB. Där stod också Henrik Enberg för en andra plats och Henrik Blom för en fjärdeplats i herrtävlingen. Avgörandet kom en bit in på den sista loopen efter en hård fajt mellan Sikström, Enberg och NXCS-cyklisten Stefan Tengman i princip hela loppet.
Sol och växlande molnighet, runt 23 grader, torrt och fint och en herrans massa folk på SCA Arena. Lägg därtill en bana i mycket bra skick så förstår man att det blev ett lyckat arr i Obbola. Ja, det går nog inte att önska sig ett mycket bättre scenario än det lördagen spelade upp. Tävlingen var långt ifrån deltagarrekordet från 2019 (ca 300 personer) men med tanke på den allmänna trenden bland motionslopp runt om i Sverige där deltagarna halverats eller ännu mer, så blev OC ett steg i rätt riktning med nära 180 st till start i de olika loppen.
Det var den nionde årgången av Obbola Challenge och arrangemanget har gått från en tävling för de närmast sörjande (första året ca 30 till start) till ett riktigt stort, väloljat och uppskattat arrangemang som satt sig som en traditionell tävling på den norrländska MTB-kartan. Fantastiskt kul att så många lockas av att cykla ”riktig” mtb då det inte är någon Cykelvasabana det handlar om. Nä, banan kan egentligen förklaras med ett ord – STIG! Få andra längre lopp har så stor andel stig som Obbola Challenge och dessutom är det mycket stökig stig det handlar om. Stenar, rötter, tvära svängar, broar, stenhällar och klapperstensfält är det åkarna ställs inför. Ett långlopp med XCO-karaktär skulle man kunna beskriva det som.
En utmaning av rang som säkerligen lockar en hel del deltagare som vill testa sina gränser liksom årets nyhet att det i år var seedningslopp för cykelvasan som bidrog till en hel drös också. Dessutom har tävlingen alltid ett prisbord som inte går av för hackor, där tex pallen i tävlingsklass i år premierades med pengavinster på 5 000, 3 000 resp 1 500 kr och alla som genomfört tävlingen fanns med i utlottning av presentcheckar, kläder och utrustning av ett värde överstigande 20 000 (tot ca 40 000). Prissummor som matchar stora arrangemang söderöver. Något som säkerligen bidrog till att det mesta av norrlandseliten var på plats.
Från Team Advania OIK Elit fanns fyra cyklister på startlinjen, Henrik Enberg, Johannes Sikström, Viktor Sehlstedt och lite överraskande Henrik Blom som gjorde ”riktig” tävlingspremiär efter en strulig vår säsong. Tyvärr startade ingen av våra tjejer då Eva Lagrange skadat sig, Maria Karlberg körde Åre bike n Run (vilken hon förövrigt vann) och Josefina Vikberg fick kasta in handduken även för denna norrlandsbatalj då hennes förkylning ej släppt ännu.
Så här säger gänget själva om dagen i Obbolas skogar:
Johannes Sikström
– Första 20 minuterna blir avvaktande längs grusvägarna då ingen ville dra hårt. När vi kommer in på de första längre stigarna så tar jag mig upp i täten inne på hi5 trail för att hålla ett högt tempo och möjligen börja skaka av några i den ännu rätt stora gruppen. Jag fokuserar bara framåt och ser inte vad som händer bakom men tillslut när jag tittar bakåt är det bara Stefan Tengman och Henrik Enberg som är med på hjul. Vi 3 följs sedan länge och det går för det mesta hårt på stigarna med lite återhämtning ute på grusvägarna. Värmen tar verkligen ut sin rätt och det är riktigt slitsamt. Efter den längre (8 min) grusvägsbiten på slutet så kommer en liten backe där jag försöker hålla bra tryck. Stefan får kramp och vrålar och Henrik satt bakom honom så jag får en liten lucka. Då är det bara att köra resten, det är bara stig kvar. Gasar på och luckan växer nog lite. Ser ingen bakom på stigarna. Men då jag kommer in på avslutande Harpis ser jag ändå Henrik någon loop bakom. Kanske tog de lite för safe! Ställer mig på gasen igen, men oavsett är det för kort bit kvar att köra ikapp luckan bara jag håller mig på hjulen. Rullar in först och vrålar av glädje!
Henrik Enberg
– Kände mig riktigt taggad och hade kunnat ladda upp bra dagarna innan loppet. Visste att det för egen del handlade om att slösa så lite energi som möjligt i början av loppet för att kunna hänga med så länge som möjligt. Starten gick, många tillsammans på första loopen och kunde åka med utan att det kostade på. Första längre stigarna på loop 2 började det spricka av lite. Brännlund fick punka och sen var det jag, Johannes och Tengman i tät. Loop 2 rullar på också och tror alla har lite respekt för värmen och att det är loop 3 som kommer bli avgörande. Fyller på med salt, vätska och någon gel här och var. Känner bra pepp i kroppen och blir glatt överraskad av att det inte kommer något ryck uppför mastbacken. Rycker lite i benen av krampkänning men lyckas hålla mig på rätt sida, Tengman som körde starkt fick en tuff kramp med ca 10 km kvar och var tvungen att släppa. Johannes fick en liten lucka i samma skede och jag kände att det skrek rätt hårt i mina ben också och försökte mig inte på att täppa till direkt. När vi kommer in på de sista bökiga stigarna över hygget känner jag att det finns krafter kvar ändå och ligger på så gott det går för att hålla andraplatsen. När vi kommer in på harpis så ser jag att det inte är så långt upp till Johannes, det ger lite extra energi och fart men räcker inte för att hota Johannes som tar segern. Nöjd med andraplatsen och att loppet utspelade sig lite som jag på förhand tänkt som det mest positiva scenariot i huvudet. Härlig dag på arenan med massor av taggade barn, ungdomar och vuxna. Verkligen ett toppenarrangemang av hemmaklubben!
Henrik Blom
– Efter en lång och strulig ”vårsäsong”, kändes det tillslut meningslöst att invänta problemfria bihålor och luftvägar, vilket innebar tävlingspremiär för mig. Med väldigt låga förväntningar och utan ambitioner till stordåd, höll jag mig runt femte-sjätte plats.
Det visade sig dock vara ett dåligt drag, då framförvarande cyklist körde fast två gånger om på kritiska partier (I slutet av loop 1 och på Hi5 i början av loop två.)Jag tvingades till att både sätta ner fot och kliva av cykel för att komma igång igen. Först ifatt förbi och sedan brygga upp topp fem, rullade vi direkt in på första stigen på lopp två. Efter 10 minuter på rött för att gå ikapp, hade det varit tacknämligt med någon minut andhämtning. Istället fick jag fortsätta uppe på rött.
Jag kände inte någon som helst tillstymmelse till form och förstod att mina farhågor var besannade. Värken i bröstbenet var påtagligt och det rev redigt i luftvägarna.Jag fick verkligen stålsätta mig för att fontanellen inte omedelbart skulle växa ner över pannan. En kilometer senare var det olidligt och jag bestämde mig för att släppa för att få återhämta mig. Med ca fem kilometer kvar kom jag ifatt Johan Lidman NXCS som också cyklat själv sedan en bit efter att jag släppt. Vi beklagade oss på allt från stenar och rötter, till den olidliga hettan. Sedan bestämde vi oss för att hjälpas åt för att fortast möjligt få lidandet överstökat. En medioker dag på ”jobbet”, dock väntat, och skönt att ha dragit av tävlingspremiärplåstret!
Viktor Sehlstedt
– Starten gick och upplevde att jag med enkelhet kunde hänga med under hela loop 1. Den bestod mest av elljusspår och grusväg vilket gjorde att det aldrig blev någon riktig körning. När bitar med stig började dyka upp drogs också tempot upp vilket skapade lite luckor och en dragspelseffekt som drog ut fältet och gjorde att man fick trycka på lite extra bitvis för att täcka luckorna framtill. Men i slutet av loop 1 när de stökiga stigarna började på riktigt seglade täten iväg och jag hamnade i en grupp på tre personer. Vi höll ihop under hela loop 2 och loop 3 i lite varierat tempo under hela vägen. Under loop 3 gjorde jag några fartökningar i hopp om att nöta ner de andra, men gick aldrig ifrån eller skapade någon riktig lucka bakåt. När vi börjar närma oss mål går jag upp för att vara först in i den tekniska och branta delen i harpis. Efter första vändan ner och upp ser jag att jag fått en lucka som jag beslutar mig att gå för och vrider där med upp tempot. Ser jag att luckan växte snabbt och när jag är ute på eljusspåret igen för sista biten in i mål ser jag ingen bakom mig och kunde hålla ett jämnt och högt tempo in i mål. Med tanke på förberedelserna är jag nöjd med loppet. Hoppas till nästa tävling kunna hitta flytet på de stökigare stigarna och kunna vara med och kämpa
