Det blev ömsom vin ömsom vatten för Team Hi5 OIK Race i den gångna helgens Finnmarkstur, den sjunde av nio deltävlingar i Långloppscupen Mitsubishi MTB Challenge. Maria Karlberg stod för dagens utropstecken då hon tog sin och teamets första seger i cupen och samtidigt återtog totalledningen med endast två deltävlingar kvar på programmet. Detta efter att ha halkat ned till tredje plats inför helgens tävling då hon inte kunde delta i Engebrektsloppet till följd deltagandet i Bike Transalp. Som grädde på moset tog hon också hem bergspriset i tävlingen, vilket gjorde trippeln till ett faktum! På herrsidan presterade Tomas Karlberg, trots en oturlig vurpa i samband med en langning, ytterligare en stark 8:e-plats i H30. Med endast fyra starter av sju möjliga håller han en 13:e-plats i totalställningen. För Viktor Knutsson blev dagen däremot kort. En punktering som inte ville se sig lagad gjorde effektivt slut på tävlingen redan tidigt i loppet.
Från teamet säger vi stort grattis till Maria som blev först att bärga en segerpokal till Team Hi5 OIK Race! 🙂
Maria Karlberg ”– Starten gick och fältet drog iväg, det gick fort men jag tyckte ändå det kändes kontrollerat och jag ade god uppsikt över Åsa och Emmy som låg bara cyklister framför mig genom centrum och upp för första backen. Men redan på toppen av backen blev det väldigt flåsigt, jag hade som svårt att få ner luften i lungorna var känslan. Tappade några placeringar i klungan men hade fortfarande span på dom två konkurrenterna framför mig. In på motionsspåret började det gå tyngre, fick sänka farten lite och hämta igen andan. Benen kändes ändå ganska pigga och jag tänkte att det bara var det hårda öppningen som straffade sig tillfälligt. Men jag tyckte inte jag fick den återhämtning jag hoppats på av fartminskningen, så fort jag ökade igen blev det åter tungt med andningen. Nu hade jag tappat Åsa och Emmy ur sikte och började fokusera på att göra mitt eget lopp så bra som möjligt. Motionsspåret gick över i stig, jag hade hyfsat fint flyt när jag plötsligt ser Emmy stå och fippla med bakhjulet med vad som såg ut som punktering. Plötsligt var jag tvåa, men tänkte faktiskt inte så mycket på det för jag visste att om hon hade en bra dag och fick ordning på däcket så var hon allt annat än borta ur leken. Några kilometer senare vid sidan av en grusväg står sedan även Åsa som OCKSÅ punkterat, och plötsligt var jag i ledning. Det var mest ett konstaterande, jag trodde då inte att jag skulle behålla den hela vägen in i mål då det ännu var tidigt i loppet och gott om tid att jaga ikapp på, dessutom visste jag att Louise låg någonstans strax där bakom också. Fick lite bättre känsla i kroppen i alla fall ju längre jag cyklade, uppförsbackarna plockade jag ofta placeringar i och tekniken på de mindre stigarna och utförskörningarna satt bra. Det var de höga farterna på lättåkta partier jag fick kämpa med, jag hade ingen extra växel i kroppen och fick slita hårt för att inte tappa alltför många placeringar där. Kom ganska mycket i ingenmansland och fick jobba ensam med både tunga ben och bitvis negativa tankar. Plötsligt såg jag en skylt om 3km till bergspris och tänkte att det vore ju kul att ta det åtminstone, blev uppiggad av tanken och plockade in en hel klunga herrcyklister uppför den backen. Efter det är det inte så mycket att säga, jag körde på, njöt och hade roligt utför, kämpade och slet med att hålla uppe någon slags fart däremellan. Kilometrarna passerade även om dom bitvis kändes låååånga, plötsligt var jag i foten av sista backen och nu började jag inse på riktigt att jag faktiskt skulle kunna vinna loppet. Jobbade på uppför backen utan att förta mig helt, släppte på rätt bra utför men passade mig noga för stenar, livrädd för genomslag. Ner för backen, några svängar på ett motionsspår och så in mot Arenan utan någon annan dam i sikte bakom mig. Rullade över mållinjen som första dam med väldigt blandade känslor. Tyvärr gick det inte att vara sådär gläderusande lycklig som jag borde vara efter en seger på en deltävling i cupen, eftersom både Åsa och Emmy ägnat mer än 10 min åt att fixa punkteringar. Samtidigt var min tid inte dålig, jag gjorde ett bra lopp ändå trots att det kändes tungt. Och det är en del av sporten med punka och annat som kan hända under loppen. Men ändå. Jag var inte starkast i söndags, men jag gjorde bästa loppet. Och jag får väl lov att vara glad för det =).”
Tomas Karlberg ”– Starten idag gick ganska bra, hittade ok position i masterstarten och gick med i svansen på tätklungan uppför första backen. Kändes avsevärt bättre än förra helgen, men när det blev lite mer stig och kuperat kändes farten för hög och jag fick backa ner en aning. Fick släppa förbi en del åkare och försöka hitta mitt tempo. Här blev det tungt en bit, tror jag hade gått lite för mycket på rött, men efter ett par mil började det kännas mer bekvämt. In mot Ludvika efter halva loppet hamnade jag i en bra klunga också, så det rullade på bra de lättåkta delarna. Ut på andra halvan drogs det på bra i gruppen jag åkte i och den decimerades en hel del. Lyckligtvis var jag nu lite bättre med i racet och kunde följa, om än med ganska rejäl ansträngning. Allt funkade bra fram till sista vätskekontrollen med knappt 2 mil kvar. Här tog jag en langning och var tyvärr lite ouppmärksam i gruppen. När jag som bäst höll på att kasta flaskan i diket gjorde banan en 90-graderssväng som jag inte alls hade noterat. Desstom låg jag på innerkurvasidan och var uppe en bit med mitt framhjul parallellt med bakhjulet på kilen framför. Så när kilen framför börjar ta kurvan har jag helt fel position och med bara en hand på styret har jag ingen chans när våra däck möts. Jag stupar handlöst i backen och drar upp lite fina roadrashes på armbågar, höft o knän. Klantigt, men det är som det är, reser mig o känner efter lite om jag o cykel är i farbart skick, vilket verkar lugnt, så det är bara att köra vidare. Får köra själv en bit, men får snart draghjälp igen. Tappar inte så mycket placeringar på vurpan ändå och håller ihop det hyfsat och tar 8:e platsen i h30. Årets 3:e 8:e-plats. Det här var dock ett snäppet sämre race än tidigare i år, även om det gick avsevärt bättre än förra helgen. Hade inte riktigt bästa benen på slutet av tävlingen idag som jag haft på tidigare lopp och draget på slätan är inte riktigt som jag önskar. Men men, bara bita ihop, läka såren o komma igen. Tar i alla fall med mig att stigkörningen funkade riktigt bra idag.
Viktor Knutsson ”– Masterstarten genom Ludvika gick smidigt och i år slapp vi godståg som blockerar vägen för oss cyklister. Jag fick sprätta till lite i backen för att komma ikapp tätgruppen men inget som var särskilt ansträngande. Efter backen sänks tempot så att det kan ansluta väldigt mycket folk bakifrån, säkert en 50-60 cyklister i tätklungan vid detta laget. Jag hamnar återigen lite för långt bak, runt placering 25, när vi går in på motionsspåret. Men det finns ändå några starka dragvilliga cyklister i min grupp så detta kan nog gå bra tänker jag med tanke på hur fräsch jag känner mig. På en lite småstökig stig efter ca 15 km känner jag hur däcket håller på att krängas av fälgen och förstår att det bara är att hoppa av och försöka få upp trycket med punkasprayen. Får inte upp något tryck i däcket vilket innebär att det är färdigcyklat. På promenaden tillbaka ser jag att jag knappast är ensam att punka på denna stigen.”
