[et_pb_section fb_built=”1″ admin_label=”section” _builder_version=”3.22″][et_pb_row admin_label=”row” _builder_version=”3.25″ background_size=”initial” background_position=”top_left” background_repeat=”repeat”][et_pb_column type=”4_4″ _builder_version=”3.25″ custom_padding=”|||” custom_padding__hover=”|||”][et_pb_text admin_label=”Text” _builder_version=”3.26.3″ background_size=”initial” background_position=”top_left” background_repeat=”repeat” locked=”off”]
I helgen, var det dags för deltävling nummer 7 i Långloppscupen. Anrika Finnmarksturen i Ludvika, i år lika med SM i maraton, stod på menyn. Ett tufft långlopp med sina 80 km och inte blev det mindre jobbigt i riktig medelhavsvärme.
Ja, det blev en slitig och varm Finnmarkstur detta år. Ett tufft SM i långlopp. Ett decimerat gäng(Josefina, Maria, Tomas och Viktor) stod på start i den 30-gradiga värmen tillsammans hela Sveriges övriga MTB-elit. En mastig uppgift att ta sig an och skapa sig framskjutna placeringar i. På herrsidan hade Viktor visat stigande form och Tomas hade under säsongen blandat och gett lite grann. När det gäller tjejerna så hade Marias seger här förra året och pallplats från tidigare i sommar och Josefina som kommit igång med tävlandet på allvar sedan lång sjukdom skapat ett visst hopp om framskjutna placeringar i damklassen.
Damklass är dock tuffare än kanske någonsin i år. Både starkare cyklister och framförallt en bredare topp. Det visade sig ganska snart att det skulle bli svårt att hålla sig långt framme i damtäten för både Jossan och Maria. Josefina fick aldrig igång någon bra känsla och medan huvudet hos Maria ville gå med i tät hade benen en annan uppfattning. De landade till slut endast några placeringar ifrån varandra på 12 resp 14 plats, något ingen av dem var helt nöjda med.
Finnmarksturen är uppdelad i två loopar. Första loopen utgår från start- och målområdet vid ABB Arena och letar sig via asfaltsvägar genom centrala delar i Ludvika fram till banans första uppförsbacke, här släpps fältet fritt och nu väntar en härlig utmaning i varierande terräng. I år var det några nya partier i början av loppet som gjorde banan ännu tuffare.
Viktor försökte hålla sig långt framme i herrtäten och fick slita rejält för att hänga med och han lyckas hamna i en grupp som hjälps åt under stora delar av racet. Han bärgar tillslut en fin 22a plats på SM XCM och det är han nöjd med. Tomas resa blir lite stökigare. Han hänger med på Viktors hjul en bit men får snart slå av på takten och resten av resan blir riktigt tuff. Framförallt de sista 5 km där han tvingas cykla med sadel inklusive stolpe i handen då stolpen gick rakt av …
Nu väntar en tävlingsfri helg och sedan Cykelvasan för en del av teamet.
Så här säger de själva om Finnmarksturen;
Maria Karlberg – Efter en lätt förvirrad start när speakern och startskotts-skjutaren är helt i osynk kommer jag iväg rätt bra, känns kontrollerat. Vi blir en stor klunga på 12-13 tjejer in mot elljusspåret efter ca 10km där jag ligger med som en av de sista. Mot slutet av elljusspåret får jag dock släppa klungan i en uppförskörning och redan då känner jag att det här kan bli en tuff dag. Men jag kommer ihop med Sue Paz, som jag låg med på Lidingö MTB, och vi börjar samarbeta fint och plockar efter en stund upp Natalie Eklund som är duktig på landsväg och tar alla tuffa körningar på asfalten, tack för det! Efter ca 30km plockar vi även upp Ingrid och vi är 4 stycken i en klunga som känns väldigt bra att köra med. Men vad hjälper det när man saknar benen i uppförsbackarna? Med drygt halva loppet avverkat får jag släppa, och återigen handlar set mer om att ta mig i mål än att kriga om placeringar. Tråkig och frustrerande känsla! Inte blir det bättre heller av att bakdäcket tappar luftning får stanna och pumpa två gånger och blir passerad av ytterligare en tjej i Elitklass. Går tillslut i mål som 12:a, en evighet efter täten. Nu ska jag hem och fundera över vad jag ska göra för att få tillbaka benen från förra året …
Viktor Knutsson – Hänger med skapligt i masterstarten men får kämpa som ett djur upp första backen har inte ben för att avancera i den stora klungan på grusvägarna innan första stigen, så jag går in på stigen som kanske 50e man. Jag bestämmer mig ändå för att köra lugnt och inte dra mer än jag behöver i början, det funkar bra då det är andra som är dragvilliga. Ut på cykelvägarna in mot Ludvika är vi en stooor grupp på kanske 20 cyklister och jag peppar/skäller för att få igång belgisk körning. Alla mtb cyklister verkar inte veta vad det är utan det är långa sega förningar. Tillslut fattar alla galoppen och vi glider runt i 40 km/h utan att ta i. Andra halvan av loppet går det att köra in många placeringar själv då det är mycket stig och höjdmeter. Henrik Öijer håller bra fart stora delar ac loop 2 och jag behöver knappt dra någonting, tack för det Henrik! Vi kommer ikapp ganska många och tappar ännu fler så tillslut är vi bara 4 kvar. Jag får kämpa mot krampkänningar uppför men kan släppa lite på slutet av backarna för jag vet att jag kommer ikapp utför på stig, gör så ett par gånger och det tackade nog mina ben för. När vi kommer till Hagge märks det att folk är trötta, men jag är pigg. Öijer gör ett sista försök att plocka positioner i Haggebacken. Efter backen är vi 3 stycken, Öijer jag och en Norrman som vi kommit ikapp. Det går riktigt segt på grusvägarna bort mot sista riktigt jävliga Leos backe, jag försöker få de andra två att öka farten lite men de avvaktar till sista backen. Väl där kör jag på halvhårt och blir ensam på toppen. Gasar på slutet och tar några placeringar till, loppet hade gärna fått vara ett par mil till för jag är alldeles för pigg på slutet. Kommer in som 27a totalt och 22a i elit, nöjd med det!
Tomas Karlberg – Kommer iväg ganska bra i starten, ligger på Viktors hjul i början av första backen. Men känner ganska snabbt att kroppen inte alls svarar, klarar inte alls att väcka tempo över krönen och ta ryggar på lättåkta partier. Får heller inget riktigt flyt vare sig på stig eller i uppförskörningar. Kämpar med att komma in i loppet medan konkurrent efter konkurrent seglar förbi och ifrån, oförmögen att hänga på. Inför dom lättåkta partierna innan varvningen kommer jag ändå med en klunga som jag lyckas hänga med. Under andra varvet kommer jag bättre och bättre in i loppet och är starkare än åkarna runt mig, vilket också innebär att man får göra dragjobbet. Får ändå en positiv känsla och tar en del placeringar. Känner att jag har en bra avslutning på gång, kör starkt uppför Leos backe men vid drygt 5 km kvar guppar jag till på sadeln och känner att något ger vika, och det visar sig att sadelstolpen är av. Så med sadel + sadelstolpen i handen cyklar jag ståendes de sista 5km in till mål! Trots det lyckas jag hänga med klungan jag låg i och dessutom vinna spurten, vilket tyder på att jag hade mer krut kvar än konkurrenterna då det ens var möjligt. Men på det stora hela rätt missnöjd med loppet, frustrerande att känna att jag inte lyckas få ut det jag har under första halvan av loppet. Så här i efterhand känns det ju lite kul i alla fall. Först cykla tre timmar i stekande sol, sen avsluta med en halvmil ståcykling, toppat med en långspurt som ingen orkade svara på. Alltid nått positivt att ta med sig ?
Josefina Wikberg – Får direkt bekräftat att inte ens nummerlapp verkar hjälpa för att få det att spritta i benen den här sommaren och känner mig seg från start. Så fort det går uppför eller jag ska öka farten stumnar benen och den känslan kommer vara med mig genom hela loppet. Jag hittar några tjejer att köra med och känns skönt att inte vara själv, ser även några framför som vi ibland plockar på. Efter ett tag provar jag jaga de framför och kommer i fatt men gått lite för hårt och får släppa direkt igen, provar en gång till med samma resultat, har verkligen ingen återhämtning men tredje gången gillt kommer jag i fatt och kan gå med in till Ludvika och ut på andra loopen. Men efter halva loppet går det rejält uppför igen och jag är inte riktigt på tårna, gruppen splittras och 2 stycken kommer iväg. Jag får med mig en tjej till som jagar ett tag men fortsätter tappa. Vi kommer följas åt till sista långa backen, som jag skrev i början stumnar jag ofta och fort och det händer även här. Nu är backen för lång och benen för tunga för att jag ska orka komma tillbaka in i rygg igen och jag får släppa och kämpa mig in i mål på egen hand. Kommer in på 14 plats i damer elit. Liksom Maria är känslan att jag inte är med och tävlar utan bara får slita för att ta mig runt banan och i mål.
[/et_pb_text][/et_pb_column][/et_pb_row][/et_pb_section]
